Det är tiden kring sekelskiftet. Cirkusdirektören Albert Johansson, ägare till ”Cirkus Alberti”, är i gryningen på väg till en liten stad vid sydskånska kusten med sitt sällskap av trötta och slitna gycklare. Hans företag hör inte till de framgångsrikaste i branschen; man håller nätt och jämt nöden från dörren.
Bredvid Albert på kuskbocken sitter Jens, en av clownerna, och berättar den groteska historien om hur Alma, maka till den försupne vita clownen Frost, en varm sommardag sju år tidigare övertalades att bada naken inför en trupp artillerister på övning. Frost tillkallades och försökte bära hem sin hustru på ryggen över de vassa klipporna, en lång, plågsam vandring.
Albert kommer på idén att ordna ett festtåg genom staden för att locka publik. Med anledning av denna plan uppsöker han direktör Sjuberg, chef för stadens teater, och ber att få låna kostymer till paraden. De egna dräkterna är pantsatta. Sjuberg är till en början mycket hånfull, men under inflytande av cirkusens vackra unga ryttarinna Anne, som Albert just för detta ändamål tagit med sig, går teaterchefen med på utlåning. Som motprestation skall teaterns ensemble inbjudas till galaföreställning på cirkusen.
Anne — Alberts älskarinna — träffar på teatern skådespelaren Frans, en cynisk flickjägare som på teatern spelar romantiska älskarroller. Han försöker genast erövra henne men blir avvisad. Anne lockas emellertid av hans förfinade manér och hänsynslösa krav på att omedelbart få äga henne.
Tåget genom staden blir ett fiasko; det hejdas av polisen, som tar hästarna i beslag. Nedslagen går Albert för att hälsa på sin hustru Agda och parets två söner, trots Annes öppet visade svartsjuka. Albert har inte sett sin familj på flera år.
Han finner nu att hustrun ordnat det väl för sig i hans frånvaro. Hon har öppnat tobaksaffär och tjänar, till skillnad från sin make, mer än till uppehället. Inför den trygga familjeidyllen överväldigas Albert av insikten om sin egen misär, av torftigheten i sin kringflackande tillvaro, och föreslår hustrun att de skall återuppta samlivet. Men Agda vill inte. Hon har en gång för alla fått nog av cirkusfolkets smuts och förnedring.
Driven av svartsjuka har Anne återvänt till Frans på teatern och bett att han skall ta hand om henne. Skådespelaren utnyttjar tillfället. Till hälften med våld, till hälften med löfte om ekonomisk kompensation — en dyrbar amulett — förför han henne. Efteråt får hon av guldsmeden veta att smycket är värdelöst.
På hemväg från Agda råkar Albert få se Anne gå in i guldsmedsbutiken. Snart har han pressat av henne sanningen, att hon legat med Frans. Förbittrad och förtvivlad super han sig full i sällskap med Frost. Under ruset växlar hans stämningar mellan självmordstankar och självömkan, livslust och medlidande med alla människor.
Galaföreställningen på kvällen inleds. Då Anne utför sitt ridnummer möts hon av Frans’ råa anspelningar på den tidigare samvaron. Någon skrämmer hästen med en smällare och Anne faller av. Albert träder rasande in på arenan och piskar av skådespelaren hatten. Snart har ett envig organiserats i manegen mellan de två männen. Utgången tycks given med hänsyn till cirkusdirektörens överlägsna kroppskrafter och hämndbegär, men Frans visar sig tekniskt överlägsen och utnyttjar alla tänkbara fula knep. Det dröjer inte länge förrän Albert, blodig och förblindad av sågspån, ligger utslagen. Hans förödmjukelse är nu fullständig. Bakom den låsta dörren till sin vagn försöker han begå självmord, men revolvern klickar. Med nästa skott skjuter han sönder sin egen spegelbild. Till sist blir det den gamla sjuka björnen som offras för Alberts vrede. Utan hänsyn till Almas böner dödar han djuret.
Nästa morgon bryter cirkusen upp. Anne kommer Albert till mötes. Skymten av ett leende drar över deras ansikten innan de tysta sluter upp bakom de bortrullande vagnarna.
Regi: Ingmar Bergman
Medverkande: Åke Grönberg, Harriet Andersson, Hasse Ekman, Anders Ek, Gudrun Brost, Annika Tretow, Erik Strandmark, Gunnar Björnstrand, Curt Löwgren, Kiki
Längd: 92 minuter
Tillåten från 15 år