DIKTATORN utspelar sig i det fiktiva landet Tomanien och handlar om en fattig, judisk frisör och hans dubbelgångare, den karismatiske och judehatande diktatorn Adenoid Hynkel. Båda rollerna spelas av Chaplin. Frisören, en lätt förvirrad veteran från första världskriget, gör vad han kan för att överleva i det judiska gettot, medan Hynkel hyser helt andra planer. Han vill lägga under sig hela världen.
DIKTATORN är Chaplins klassiska uppgörelse med Hitler och nazismen. Chaplin gör själv rollen som judehataren Adenoid Hynkel, samtidigt som han spelar den fattige barberaren i Tomanias judiska getto. Filmen är inspelad 1939–40 och är en tidlös satir över maktens uppblåsthet och despoters förakt för den lilla människan. DIKTATORN väcker frågor om satiren som politiskt vapen samtidigt som filmen tar upp viktiga och allmängiltiga ämnen som politisk galenskap, krigets vansinne och maktmissbruk. DIKTATORN är Chaplins första talfilm och den sista av hans filmer där han uppträder i en roll snarlik ”den lille luffaren”.
Chaplin berättar i sin självbiografi att han fick idén att göra en dubbelgångarhistoria om Adolf Hitler redan 1937, då en filmproducent påpekade det uppenbara, att Hitler redan hade knyckt luffaren Charlies mustasch. Idén tilltalade Chaplin eftersom han i rollen som Hynkel/Hitler kunde skrika och skräna så mycket han ville, medan han som den lille judiske barberaren kunde förbli mer eller mindre stum.
Det var i rollen som luffaren Charlie som Chaplin hade blivit världsberömd under stumfilmstiden och Chaplin var inte dummare än att han förstod att Charliefiguren och hans poetiska och pantomimiska framtoning lätt kunde förstöras av dialog och de andra krav på realism som ljudfilmen ställde. Trots ljudfilmens genombrott hade Chaplin under åren hållit fast vid stumfilmens ideal.
DIKTATORN är Chaplins första talfilm – och den sista filmen där han uppträder i luffaren Charlies kostym. Inspelningen av DIKTATORN inleddes i september 1939, samma månad som andra världskriget bryter ut, och filmen fick sin amerikanska premiär i oktober 1940. Inspelningen var inte utan problem. Så fick till exempel Chaplin varningar från många olika håll om att han borde stoppa filmen. Också Chaplins eget filmbolag, United Artists, var tveksam till DIKTATORN eftersom man var rädd för att filmen skulle bli en ekonomisk förlust. I detta sammanhang är det värt att understryka att DIKTATORN när allt kommer omkring gjordes i Hollywoods relativt sett konservativa produktionsklimat och i en tid då det var närmast tabu att blanda uttryckliga politiska budskap med sådant som man betraktade som ren underhållning.
En liknande diskussion om filmens eventuella lämplighet utspelades också i Sverige. Den 14 juni 1939 skickade den nazistiska tyska riksfilmkammaren ett brev till dåvarande chefen för filmbolaget Svensk Filmindustri och varnade för den kommande filmen DIKTATORN: ”Man kan befara att denna film blir en utpräglad hetsfilm”, skrev man.
På Svensk Filmindustri besvarades tyskarnas brev nästa dag med diplomatiska undanglidanden: ”Också här har man naturligtvis haft ögonen på vissa tecken beträffande den kommande Chaplinfilmen och skulle det visa sig att det verkligen rör sig om en utpräglad hetsfilm torde man kunna vänta sig att den inte undgår sitt öde redan hos den statliga censuren. Det är nämligen bland annat censurmyndigheternas uppgift att hindra att filmer släpps ut ’vilka med hänsyn till statens förhållande till andra makter kan betraktas som olämpliga’.”
Direktören för Svensk Filmindustri gav själv följande löfte: ”Jag behöver väl knappast nämna att min firma alls inte kommer att befatta sig med filmen om det skulle visa sig att tendensen är den av Eder fruktade.” Resultatet blev att DIKTATORN inte fick någon officiell premiär i Sverige förrän den 19 november 1945, drygt fem år efter den amerikanska premiären. Detta berodde inte i första hand på den svenska filmcensuren, utan på den känsliga politiska situationen. Först efter andra världskrigets slut, när det inte längre fanns någon risk för repressalier från tyskarna, lämnade United Artists svenska distributionskontor in DIKTATORN till Statens Biografbyrå som den 2 oktober 1945 godkände filmen för offentlig visning.