Axel Olson tillhörde Halmstadgruppen och Inge Schiöler räknas som en av Göteborgskoloristerna.
En utställning med verk av dem visas i Torekovs Kulturhus under juni månad.
Axel Olsons verk handlar (som jag ser det) om blicken, om att se.
Blicken finns där i det tidiga självrannsakande självporträttet, utfört i Berlin 1923. Den finns där också
i det sena verket från Paris 1978, 55 år senare. Då som en reflektion över vad skapandet till en del
handlar om, sambandet mellan att se och att med handen överföra det konstnären ser till en bild.
Så enkelt – och så vackert.
I målningen från 1933 ser vi en eka på en strand, men det handlar inte bara om vad vi ser utan även
om vad konstnären ser – och delar med sig av.
I de övriga två verken finns blicken också med. I det ena betraktar en man det vi också ser, några
fiskare som hänger sina nät på stranden. Medan vi ser motivet ”framifrån” så gör betraktaren det
”från sidan”, i profil. Verket handlar kanske om ur vilket perspektiv, med vilka ögon, vi ser det vi ser.
I det andra verket, en bild av en naken ung kvinna vid en strand, delvis skyld av en gren och ett
bladverk ser vi också i överkant av bilden ett öga, Måhända ett övervakande öga?
Av Inge Schiöler visar vi fyra verk, två porträtt och två med naturmotiv, dock inte det ”vanliga” med
bohuslänsk kust. Därtill visar vi en film om Inge Schiöler och Göteborgskoloristerna, gjord av Carl
Pontus Hjortén och Martin Jönsson. Med filmens hjälp blir jag klar över vilka de två anonyma
porträtten föreställer och när de är gjorda. Därmed får de fyra verken för mig, på ett personligt plan,
ett samband som jag gärna berättar mer om efter visningen.
Eftersom filmen även handlar om Göteborgskoloristerna kompletterar jag utställningen med två verk
som jag visat tidigare, två självporträtt av Ragnar Sandberg och Ivan Ivarson. Så kommer det att
blir en utställning om att se, också sig själv.
Ring så visar jag, på en tid som passar bägge parter.
Numret är 0431 – 363 164