I söndags sjöng jag Anders Frostensons psalm ”Kornet har sin vila”, en av hans 146 (!) i psalmboken. När jag tittade efter såg jag att den skrevs 1968, för 50 år sedan.
Det var samma år som hans son, filmaren Sven Frostenson, och några till startade Filmcentrum. Jag var också med. Filmcentrum var en av flera centrumbildningar som bildades vid denna tid. Först på plan var Författarcentrum som drog igång året innan. Efter oss kom bl a Teatercentrum. Gemensamt för oss alla var att vi sökte nya vägar att möta våra läsare och vår publik.
I Filmcentrum samlades filmare av alla de slag, mer såväl som mindre etablerade, äldre och yngre. Sven hade utbildats vid IDHEC, filmskolan i Paris, en av världens främsta. Så även Eric M Nilsson. En del kom från Filminstitutets Filmskola. Andra var självlärda, experimenterande konstnärer. I Filmcentrums distribution ingick till en början bara filmer av svenska filmare, rätt snart även utländska.
Det var några filmskoleelever som, tillsammans med andra filmare, reste till Båstad i början av maj 1968. Avsikten var att filma de demonstrationer som planerades mot att Sverige skulle möta Rhodesia i tennis. Gruppen av filmare kom att kalla sig Grupp 13 och filmen de gjorde fick heta ”Den vita sporten”. Bland demonstranterna återfanns Sven Frostenson.
På torsdag den 3 maj, på 50-årsdagen av demonstrationen, visas filmen på Scala Bio kl 18.30. Dagen till ära sker det till 1968 års biljettpris, 35 kr. Går ni två kan ni göra det till jubileumspriset 50 kr.
Redan 1 maj 18.00 har ni möjlighet att se en av de, ovan nämnda, utländska filmerna. Den heter ”Huey”. Filmen, en 30 minuter lång dokumentär, handlar om Huey P Newton, grundare av Black Panther Party. Huey var, som Sven Frostenson, prästson och jämnårig med Sven. Huey lärde sig läsa i sena tonåren. Han kom tidigt och mycket militant att engagera sig i medborgarrättsrörelsen. 1980 blev han filosofie doktor. Hans avhandling hade titeln ” Krig mot Pantrarna: En studie i repression i Amerika”.
I vår har vi fått möta en svart panter i helt ny tappning på bio, ”Black Panther”. Filmen visas efter ”Huey”.
I Torekovs Kulturhus visas under maj en liten utställning av affischer och brevkort från 1968. Affischerna är gjorda av Carl Johan och Marie-Louise De Geer, brevkorten producerade av Black Panther Party.
För 75 är sedan målade Tor Hörlin, sommarboende i Torekov, tre tavlor. En är gjord i utkanten av Torekov. Den andra är målad på Lundstens gata, ut mot Ydrehall, den tredje på ön, ut mot Kapellhamnsskäret. Jag återkommer med närmare uppgift om när tavlorna visas i Torekovs Kulturhus.
Den 17 maj är det 100 år sedan Birgit Nilsson föddes. På Scala Bio visas två filmer kl 18.30, eller rättare tre. Den första är nämligen en film i flera delar, heter ”Stimulantia” och är gjord 1967. En del är med Birgit Nilsson. Den är regisserad av av Arne Arnbom och skildrar en repetition i Wagners ”Tristan och Isolde”. En annan del, ”Daniel”, är regisserad – och fotograferad (!) – av årets andra jubilar, Ingmar Bergman. Daniel, det är sonen. Visningen av ”Stimulantia” följs av Eric M Nilssons film i vilken han följer en turnérande Birgit Nilsson 1968.
Den 14 juli är det 100 år sedan Ingmar Bergman föddes. Det uppmärksammar vi med en liten Bergman-festival. Filmerna som visas har alla Båstad-anknytning. ”Det sjunde inseglet” spelades in 1957, delvis vid Hovs Hallar. Scenen på stranden där Riddaren (Max von Sydow) spelar schack med Döden är i alla avseenden filmhistoria. Förra året utsåg Euroepiska Filmakademien Hovs Hallar till Treasure of European Film Culture. ”För att inte tala om alla dessa kvinnor” gjordes 1964. Den är delvis inspelad i Norrvikens Trädgårdar. Den är också Ingmar Bergmans första färgfilm och som sådan något av ett experiment. Bergman återvände till Hovs Hallar 1966 för att spela in exteriörerna till ”Vargtimmen”. Filmen fick premiär 1968.
Det tredje 100-årsjubileet klämmer sig in mellan Birgit Nilssons och Ingmar Bergmans. Datumet är 1 juli. Då invigdes nämligen biografen Scala i Båstad. Vi uppmärksammar jubileet med en svensk film från 1918. Det blir Victor Sjöströms ”Berg-Ejvind och hans hustru”. I huvudrollen som Berg-Ejvind ser vi Sjöström själv. Hans motspelare är Edith Erastoff. Hon väntar då barn med Victor Sjöström och blir 1922 hans tredje hustru. I anslutning till jubileet publiceras en text med nedslag i Scalas historia.
Varmt välkommen till Scala – din bio på Bjäre jubileumsåret 2018!
Ulf Berggren