Jag ser kanske en film om dagen hemmavid, hämtad ur mitt videotek. Ibland ser jag också film på Scala i Båstad. Det blir säkert flera gånger i veckan eftersom det där visas filmer som man oftast bara kan se just där. Ja, om man inte åker till Helsingborg, 60 km bort, och går på Röda Kvarn förstås. I Helsingborg bor 100.000. I Båstad bor det bara 5.000, så visst är det skillnad på publikunderlag. I måndags såg jag svensk-engelska ”Euphoria”.
Jag hade en lite skeptisk förhandsinställning, men så såg jag regissören och huvudrollsinnehavaren på TV i fredags. När först Lisa Langseth och sedan Alicia Vikander inte lät sig tystas av en självgod Ruben Östlund så tänkte jag om. När de inte vek ned sig, och faktiskt hade något att säga, kände jag att deras film ville jag se. Jag blev inte besviken. ”Euphoria” är en mycket tänkvärd, vacker och välspelad film och jag är glad att jag tog tillfället i akt att se den.
Den går även nästa vecka på Röda Kvarn i Helsingborg. I tisdags såg jag ”Darkest Hour” om Winston Churchill. Churchill kunde verkligen formulera sig. Citaten är många, runt 600 kan man hitta på nätet. Jag läste upp fem av dem. En av åskådarna i tisdags visade sig vara expert på Churchill och fick en dumlekola för ett citat han hämtade ur minnet. Det är möjligt att han nappar på mitt förslag om att återkomma till Scala och dela med sig av sina kunskaper. Vi får se.
Filmen visas i alla fall i nästa vecka på Röda Kvarn i Helsingborg. Experten i fråga sade sig också ”veta allt” om Stalin! I morgon, fredag, visar vi den kritikerrosade komedin ”The Death of Stalin”. När kommer filmen om Donald Trump? En annan rosad film är ”The 
Florida Project”, även den med premiär i morgon. Den visas även på söndag kväll.
I går, onsdag, tog jag tillfället i akt att se den polska filmklassikern ”Mannen på spåret” på Scala i en exklusiv visning. Filmen visades inom ramen för mitt samarbete med Cinemateket/Filminstitutet och visas bara på ett fåtal platser. Jag visar filmerna, gärna i sällskap, för att tillfredsställa min nyfikenhet och för att fylla några luckor i filmhistorien.
Härom dagen var det faktiskt några som tog tillfället i akt och såg bägge filmerna som visades på Scala. Sån’t förekommer. Då sparar man in en resa på Bjäre och än mer en resa till Helsingborg. På lördag visas ”Livets pris”, bara på Scala. Sydsvenskan/HD hade inte tid att se filmen så därför blir det heller ingen recension. Scala är ensam om att visa den.
Jo, den får premiär också i Stockholm – och förstås i Umeå, eftersom den handlar om Sara Lidman. Ta tillfället i akt. Om ni bor där. Jag hade möjlighet att se filmen i höstas då den fortfarande befann sig i klippstadiet. Jag kände Sara. Men om hennes längtan efter man och barn visste jag föga. Inte heller hade jag haft tillgång till hennes dagböcker. Hon berättar öppenhjärtigt och rörande om sitt sydafrikanska äventyr och om det pris hon fick betala för sin kärlek.
På söndag har jag, på begäran, lagt in en föreställning från The Met i New York av Donizettis ”Kärleksdrycken”. En av Scalas flitigaste besökare fyller år den dagen och kunde inte tänka sig en bättre present än den operan. Kom och gratulera Berit Wullt och tag tillfället i akt att se föreställningen. Vi bjuder dagen till ära på Folksoda!
Och på onsdag i nästa vecka blir det konsert på Scala. Då får vi besök av vokalensemblen Ialma från Galcien. Fyra kvinnor som, närmare bestämt, kommer från Santiago de Compostela. De ackompanjeras av två musiker. De ger konsert även i Malmö, Höör, Lomma och Värestorp i veckan – om någon av orterna ligger bättre till. Det är ett arrangemang av Folkets Park i Båstad i samarbete med Mix Musik i Malmö och Folkets Hus och Parker. Biljettpriset är så lågt som 120 kr. Billigare än att gå på bio på Scala med andra ord, eftersom momsen är lägre.
Nu skall jag sluta för denna gång, som man förr brukade skriva i brev. ”I fjol i Marienbad” väntar i hemmabion. Det är en vackert nyrestaurerad kopia av Alain Resnais film från 1961 på ett manus av Alain Robbe-Grillet.
Varmt välkommen till Scala Bio – din enda bio på Bjäre!
Ulf Berggren
P.S.
Jag fick av en av mina medarbetare höra att en person tagit tillfället i akt och sett ”Wind River” i söndags. Hon hade följt min rekommendation och insett att det borde hon göra oftare. ”Bland det bästa på länge”, sa hon.